Vårdnads & Umgängeslagar

5. Vad är vanvård?

Utredningen ska enligt direktiven kartlägga ”handlingar som även vid tiden för händelsen skulle ha bedömts som allvarliga övergrepp och vanvård.”1 Redan från början har vi varit sysselsatta med att definiera vad som anses vara vanvård. Flera relativt fruktlösa försök har gjorts att koppla synen på barnuppfostran, inklusive aga och fysiska bestraffningar av barn med det som under en viss tidsperiod kunde anses vara ”normala” bestraffningar av barn.

I detta kapitel beskrivs först tidigare försök att definiera vanvård. Sedan redovisas hur utredningen valt att definiera vanvård, övergrepp och försummelser. Vi ger också en kort beskrivning av hur intervjupersonernas berättelser om vanvård, övergrepp och försummelser har kategoriserats och analyserats. Slutligen ges definitioner av varje överordnad kategori av övergrepp och försummelse.

1 Dir. 2006:75.

5.1 Försök att definiera vanvård, övergrepp och försummelse av barn

Många mer eller mindre framgångsrika försök har gjorts nationellt och internationellt att vetenskapligt definiera vanvård, övergrepp och försummelse av barn.

När Henry Kempe 1962 skrev sin artikel på åtta sidor i Journal of American Medical Association, ”The Battered Child Syndrome”2 var det första gången ett mer medicinskt/diagnostiskt perspektiv på främst fysisk vanvård av barn tillämpades. Tidigare hade allvarliga fysiska skador på små barn hänförts till vad som kallades för ”okänt trauma”. Kempe hade börjat misstänka att det kunde vara föräldrarna som hade förorsakat skador på barnen. Tillsammans med sina medarbetare gjorde han en landsomfattande studie i USA. Sjukhus och distriktsåklagare rapporterade i studien att många barn i undersökningsperioden uppvisade skador som var typiska för ”The battered Child Syndrome”, flera med dödlig utgång.

Med stöd av sin forskning menade Kempe att det han kallade ”The Battered Child Syndrome” skulle övervägas i samtliga fall där barn plötsligt avled eller inte utvecklades normalt, uppvisade frakturer, inre blödningar, blåmärken eller svullnader.

Kempes pionjärarbete innebar också att han beskrev hur svårt det var att kliniskt verifiera ”The Battered Child Syndrome”. Han ansåg att det handlade om såväl de misstänkta förövarnas lögner, förnekande och omskrivningar, som de professionellas oförmåga och ovilja att umgås med tanken att även föräldrar och vårdnadshavare allvarligt misshandlar och skadar sina barn.

Att för första gången diagnostisera vanvård av barn som en ”psykisk sjukdom” bidrog till att problemet på allvar kom att uppmärksammas politiskt och professionellt. Ett nytt outforskat kunskapsområde tillkom. Kempes upptäckt bidrog till engagemang och optimism kring att barns utsatthet i dessa avseenden var något som gick att behandla och åtgärda.

Olika stadier i definitionen av vanvård

Definitionen av vanvård har sedan passerat olika stadier. När man på allvar började uppmärksamma vanvård av barn i mer vetenskapliga sammanhang på 1960 och 1970-talen, beskrevs den främst via observationer i kliniskt arbete och fokuserade då på olika karakteristika när det gällde vanvårdade barn.

På 1980-talet gjordes en del försök till att mer operationellt definiera vanvård, främst via observationer av vanvårdade barn i den sociala barnavården.3

1993 gjorde National Research Council (NRC) i USA en genomgång av forskningen kring behandling och förebyggande arbete av vanvårdade barn. 4 Författarna tvingades konstatera att trots två decenniers ansträngningar och intensiv debatt hade man inte lyckats konstruera klara, tydliga, pålitliga och användbara definitioner av övergrepp och försummelse av barn. Det saknades fortfarande konsensus kring vilket slags föräldraskap som är farligt eller oacceptabelt. Det fanns osäkerhet kring om vanvård ska definieras med hjälp av de vuxnas egenheter och beteenden, av hur barnen utvecklas, av hur de omgivande sammanhangen ser eller med hjälp av olika kombinationer av dessa variabler.

I rapporten från NRC konstaterades att det inte gått att enas kring om man ska använda standardiserade kategorier av hot och skador för att definiera vanvård. Det är också osäkert om samma definitioner ska användas för kliniska, juridiska och vetenskapliga ändamål.

En brett upplagd studie i Storbritannien 2000 omfattade 2 869 personer mellan 18 och 24 år. Den ville kartlägga hur många brittiska barn som upplevt vanvård under sin barndom.5 Även här diskuteras hur svårt det är att definiera vanvård. Det går till exempel inte utan vidare att slå fast vilken slags vanvård som är skadlig. Barn är olika och det handlar också om i vilket sammanhang vanvården sker. Barn kan också skadas på så många fler sätt än vad som

låter sig beskrivas med hjälp av vanvårdsbegreppet.

Ett ambitiöst försök att definiera vanvård har gjorts av Barnett et al.6 Författarna presenterar en modell (Maltreatment classifica-tion system) som i sin uppbyggnad påminner om den som vår utredning använt sig av. Vanvård delas upp i:

1. fysiska övergrepp
2. sexuella övergrepp
3. fysisk försummelse
4. emotionell vanvård

5. moralisk/juridisk/utbildningsmässig vanvård.

I anslutning till redovisningen av vanvård under dessa kategorier menar författarna att också förövaren ska beskrivas, liksom frekvensen och placeringen.

Barnett et al föreslår också att man förutom vilken vanvård som skett anger under vilken av barnets nio utvecklingsperioder mellan 0 till 13 år som vanvården skedde. 0 till 13 år som vanvården skedde. Dessutom bör en ”allvarlighetsbedömning” mellan 1 och 5 (severity rating) göras i anslutning till varje kategori av vanvård som redovisas.

En sådan modell kan möjligen vara användbar för barnavårdande och rättsvårdande myndigheter för att bedöma graden av vanvård. Vår utredning syftar inte främst till att värdera den beskrivna vanvården, vi ska främst dokumentera och redovisa intervjupersonernas berättelser i de avseendena. Därför förefaller ett ambitiöst klassifikationssystem, som Barnett et al föreslår, bli otympligt att handskas med.

2 Kempe, CH., Silverman, F.N., Steele, B.F., Droegemueller, W,.&Silver, H.K. (1962) The Battered Child Syndrome. Journal of the American Medical Association, 181, 17–24.

3 Herrenkohl Roy C. The definition of Child Maltreatment: From Case Study to Construct, Child abuse and neglect 29 (5),(2005) 413–424.

4 National Research Council (NRC), Understanding child abuse and neglect, National Aca-demy press, Washington DC 1993.

5 Child Maltreatment in the United Kingdom – a Study of the Prevalence of Child Abuse and Neglect, Pat Cawson, Corinne Wattman, Sue Brooker, Graham Kelly. NSPCC 2000.

6 Douglas Barnett, Jody Todd Manly, Dante Cicchetti ”Defining Child maltreatment: the interface between Policy and Research”,i Cicchetti, Dante & Toth, Shere L. (red.), Child Abuse Child Development and Social Policy, Ablex, Norwood, N.J., 1993.

5.2 Hur definieras begreppet vanvård?

Under utredningens arbete har vi försökt att definiera vanvård, övergrepp och försummelse. Det har varit en relativt lång process innan vi kom fram till den definition som redovisas senare i detta kapitel.

Direktiven talar om allvarliga övergrepp och vanvård

Det första utkastet till en definition fanns i utredningens direktiv som talar om; ”allvarliga övergrepp och vanvård”. Med det menas ”handlingar som även vid tiden för händelsen skulle ha bedömts som allvarliga övergrepp och vanvård”.7

De norska utredningarnas definitioner

Den nationella utredningen,8 populärt omnämnd som Befring rapporten, beskriver de rättsliga grunderna för när samhället ska ingripa och ta över omsorgen om ett barn; ”når barnet blir slik behandlet eller lever under slike forhold at dets helse (fysisk-psykisk) eller utvikling utsettes for skade eller alvorlig fare”. Man använder begreppen ”alvorlig omsorgssvikt og mishandling”.

De norska utredarna förklarar sedan begreppen omsorgssvikt och misshandel. De har utgått från lagstiftningen och liksom vår utredning också granskat olika internationella försök att definiera 9

omsorgssvikt och övergrepp. Utredarna för en diskussion om aktiv fysisk misshandel och aktiv psykisk misshandel. Med det senare menas att barnets vårdare visar en fientlig hållning mot barnet. Det kan bland annat komma till uttryck genom nedvärdering, förlöjliganden och hot. Den aktiva psykiska misshandeln är ofta av mer permanent karaktär än den fysiska. Den fysiska misshandeln är ofta situationsspecifik, som en reaktion mot att barnet bryter mot normer (som det ofta inte känner till).9

Utredarna redogör också för hur sexuella övergrepp kan kategoriseras liksom undergrupper av omsorgssvikt och övergrepp som inte utvecklas här.

De norska lokala granskningarna som gjorts efter den nationella utredningen hänvisar till de definitioner som finns i Befring rapporten. De lokala utredningarna utvecklar också vissa begrepp som sedan används vid granskningen. Exempelvis beskriver granskningsutvalget för Trondheims kommun begreppen praktisk omsorg, känslomässig omsorg, bestraffningar och fysiska övergrepp.10 Men även Trondheimsutredningen hänvisar till den nationella utredningen när man diskuterar fysiska övergrepp:

De fysiske eller kroppslige overgrepene besto hovedsakelig av en undertrykkende, straffeorientert praksis med bruk av ulike former for smerte- og fryktframkallende krenkelser og vold. Karakteriske eksempler her, med referanse till de nevnte söknadene om billighetserstatninger, fysiske og psykiske avstraffelser som pryl, mishandling, kvelertak, slag med stokk, utestenging i naken tillstand i vinter-kulde, påtvungen kald dusj, fastbinding i seng, tvangsarbeid uten mat, innelåsing i mörke kjellerrom, brenning med strykejern. Et sentralt element på dett punktet var altså anvendelse av smertefulle metoder og ulike former for frihetsberövelse. I dette bildet inngickk også mangel på beskyttelse av de yngre barna som kunne utsettes for mange former for overgrep fra de eldre.11

Barnaga i lag eller barnavårdens motiv för omhändertagande som grund för en definition av vanvård?

Ett fjärde försök att definiera vanvård är att relatera till utvecklingen av den svenska lagstiftning som reglerar aga och fysisk bestraffning av barn. Det har vi gjort i kapitel 4. Där framgår att all aga som intervjupersonerna vittnat om på skyddshem/ungdomsvårdsskolor saknade stöd i lagstiftningen efter 1946. All aga på andra barnavårdsanstalter, exempelvis barnhem, saknade lagligt stöd efter 1960. Efter 1942 saknade aga utförd av barnavårdsnämnden stöd i lagen. Detsamma gäller aga som barn utsattes för i fosterhem efter 1966.

Ytterligare ett sätt att undersöka synen på vanvård och övergrepp historiskt är att studera skälen till att barn omhändertogs av samhället under en viss tidsepok. Tyvärr finns det inte särskilt många konkreta exempel på omständigheter som ledde till att barn omhändertogs i den forskning som vi gått igenom. Därför blir lagtexten i sig de definitioner som vi får hålla oss till för att beskriva hur man såg på vanvård, försummelse och övergrepp i olika tider.

Om barnavårdsnämnden ansåg att de biologiska föräldrarna utsatte sina barn för övergrepp, brist på omsorg och vanvård som var så allvarlig att det motiverade ett tvångsingripande vid en viss historisk tidpunkt, finns det starka skäl att anta att samma beteende utövat av fosterföräldrar eller institutionspersonal skulle ha ansetts som allvarlig vanvård.

7 Dir 2006:75.

8 Norges offentlige utredninger (NOU) 2004:23, Barnehjem og spesialskoler under lupen. Nasjonal kartlegging av omsorgssvikt og overgrep i barnevernsinstitusjoner 1945–1980, Oslo 2004.

9 NOU 2004:23, 9 kap.

10 Omsorg og overgrep. Gransking av barnehjem, skolehjem og fosterhjem benyttet av Trondheim kommune fra 1930-årene till 1980-årene. Rapport fra granskingsutvalg oppnevnt av Fylkesmannen i Sör-Tröndelag. Avgitt 8. mai 2007.

11 NOU 2004:23, s 140–141.

5.2.1 En officiell definition från 2000-talet

Kommittén mot barnmisshandel gav i sitt slutbetänkande Barn-misshandel – att förebygga och åtgärda (SOU 2001:72) en definition av barnmisshandel. Underlaget hade tagits fram av docent Dagmar Lagerberg.12 Enligt kommittén skulle barnmisshandel avse ”när en vuxen person utsätter ett barn för fysiskt eller psykiskt våld, sexuella övergrepp, kränkningar eller försummar att tillgodose barnets grundläggande behov”.13

Den följande propositionen14 behandlade bland annat frågan om att definiera barnmisshandel. Bland remissinstanserna motsatte sig flera kommitténs definition av barnmisshandel med motiveringen att termen misshandel borde reserveras för sådana förfaranden som motsvarar misshandelsbrott i brottsbalken. Kommitténs förslag skulle kunna skapa förvirring och tillämpningssvårigheter. Därför motsvarar begreppet ”barn som far illa” bättre det som kommittén avsåg.

Regeringen bedömde att:

Så långt det är möjligt bör en gemensam syn skapas bland dem som i skilda sammanhang möter barn och unga under förhållanden där de far eller riskerar att fara illa. Ett barn riskerar att fara illa och barnets personliga utveckling riskerar att skadas när det utsätts för fysiskt eller psykiskt våld, sexuella övergrepp, kränkningar eller när den som vårdar barnet försummar att tillgodose barnets grundläggande behov.15

Regeringen konstaterade också att det rådde stor enighet hos de yrkesgrupper som i olika sammanhang möter barn i utsatta situationer om behovet av att på ett enhetligt sätt kunna beskriva under vilka förhållanden ett barn far illa. ”Att däremot fastställa en definition är betydligt mer komplicerat. Meningarna om värdet av en definition är delade, både mellan och inom yrkesgrupper.”16

Propositionen hänvisar fortsättningsvis till FN:s konvention om barnets rättigheter, särskilt till den artikel (19) som rör barnets rätt till skydd mot våld i familjen och till den svenska s.k. antiaga paragrafen i 6 kap. 1 § föräldrabalken som innebär att ett barn inte får utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.

12 Lagerberg Dagmar. Definition av samhällelig omsorgsbrist och skadlig behandling av barn. I SOU 2001:72, Barnmisshandel. Att förebygga och åtgärda. Slutbetänkande av kommittén mot barnmisshandel. Bilagedel. Stockholm 2001.

13 SOU 2001:72, Barnmisshandel. Att förebygga och åtgärda. Slutbetänkande av kommittén mot barnmisshandel. Stockholm 2001, s. 120.

14 Prop. 2002/03:53, Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.

15 Prop. 2002/03:53, s. 46.

16 Prop. 2002/03:53, s. 47.

5.3 Ett barns lidande och utsatthet låter sig inte definieras av vilka synsätt som för tillfället varit förhärskande

Vårt arbete med definitionen av vanvård och övergrepp ledde fram till några strategiska ställningstaganden.

För det första kan det inte ha betydelse för utredningens val av vanvårdskategorier om det finns en samsyn eller forskningsmässigt stöd för att övergreppen eller försummelsen skulle vara skadliga på kort eller lång sikt för det barn som varit utsatt. Sådana samband är nämligen ofta svåra att belägga och måste i detta sammanhang lämnas därhän. Vi avstår således ifrån att vid registreringen av vanvård bedöma om exempelvis inlåsning är skadligare än aga eller om ett sexuellt övergrepp är skadligare än att ha blivit utnyttjad i hårt kroppsarbete under hela barndomen. Vi tar inte heller ställning till om det alls är skadligt för ett barn att aldrig få julklappar eller att bli kallad horunge av sina fosterföräldrar.

För det andra skedde den vanvård som intervjupersonerna berättat om under olika tider. Lagar och allmänt rättsmedvetande, idéer om barnuppfostran, religion och samhälle skilde sig från dagens värderingar. Vi har dock bedömt att detta saknar relevans för utredningens uppgift att dokumentera och registrera vanvård. Vi återger det som intervjupersonerna berättat om.

För det tredje är det delvis en annan fråga att analysera och försöka förstå vilka faktorer som gav förutsättningar för den vanvård som förekom. Sådant som tidsanda, synen på barn och barnuppfostran, social isolering och brist på insyn i familj och institution är exempel på aspekter som kan ingå i en analys. Men vi vill betona att för vår bedömning av vad som ska betraktas och registreras som vanvård är det inte relevant. Den konkreta behandlingen av det enskilda barnet är huvudsaken.

Slutligen ger FN:s konvention om barnets rättigheter ett til-räckligt gott underlag för att ange vilken behandling och bemötande av barn som utredningen ska dokumentera som vanvård.

5.4 En normativ definition av barns rättigheter – Barnkonventionen

Arbetet med att definiera vanvård ledde fram till att vi antog ett modernt barnrättsbaserat perspektiv i stället för lagar, forskningsresultat och analys av vid olika tidpunkter förhärskande idéer och värderingssystem. FN:s konvention om barnets rättigheter (Barn-konventionen) blev vägledande. En uttalad vetenskaplig ansats fick således ge vika för en barnpolitisk och normativ hållning i fråga om utredningens vanvårdsdefinitioner.

Här nedan redovisas 17 av de 41 sakartiklarna i Barnkonventionen som haft avgörande betydelse för den grundläggande struktur för vanvårdskategorierna som sedan beskrivs i nästa avsnitt:

• Ett barn har grundläggande rätt att leva tillsammans med sina föräldrar, förutsatt att han/hon har det bra och tryggt med dem.
• Ett barn har rätt att behålla sin identitet, sitt medborgarskap, sitt namn och sina släktrelationer.

Ett barn som inte bor med sina föräldrar har rätt att träffa och hålla regelbunden kontakt med båda föräldrarna. Ifall det inte är bra för barnet att träffa föräldrarna kan man hindra umgänge.

• Ett barn som inte kan bo med sin familj har rätt till särskilt skydd och stöd. I sådana fall ska man beakta kontinuiteten i barnets fostran, och ta hänsyn till barnets etniska, religiösa och språkliga bakgrund.
• Ett barn som placerats utanför sitt födelsehem har rätt till regelbunden översyn av grunderna för sin omvårdnad och placering.
• Ett barn som tillhör en minoritet eller urbefolkning har rätt till sin egen kultur, religion och sitt eget språk.
• Ett barn har rätt till kostnadsfri grundläggande utbildning. Staten ska främja utbildning och studiehandledning på andra stadiet samt förebygga avbrott i studierna.
• Ett barn ska skyddas mot alla former av utnyttjande som kan skada dess hälsa och utveckling.
• Ett barn får inte utföra arbete som kan hindra dess utbildning eller äventyra dess hälsa och utveckling.
• Ett barn ska skyddas mot alla former av sexuellt utnyttjande.
• Ett barn ska skyddas från narkotika och olaglig narkotikahandel.
• Inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym eller förnedrande bestraffning.
• Ett barn som utsatts för någon form av utnyttjande bör få hjälp till rehabilitering och social återanpassning.
• Ett barn har rätt till bästa möjliga hälsa och till den hälso- och sjukvård han/hon behöver.
• Barnet har rätt till privatliv, hemfrid och brevhemlighet. Barnets heder eller anseende får inte kränkas.

• Ett barn har rätt till vila, lek och fritid, och till att delta i konst- och kulturaktiviteter.
• Barnets åsikter ska beaktas med hänsyn till dess ålder och mognadsgrad.

5.5 Att kategorisera vanvård ur intervjuer

Utredningen har till denna delrapport och kommer även i det fortsatta arbetet att samla in ett unikt stort material i form av intervjuer och arkivmaterial.

För att det skulle bli möjligt att analysera vilken vanvård som tusen individer17 hade berättat om konstruerade vi en databas för att notera vanvården från varje intervju. Då blev det möjligt att ta fram resultat för varje kategori av övergrepp och försummelse.

Kategorierna för vanvård i databasen är ordnade i en struktur där det överordnade begreppet vanvård är uppdelat i två underkategorier: övergrepp och försummelse.

Övergreppen är i sin tur uppdelade på fysiska/emotionella övergrepp och sexuella övergrepp.

Vi har inte funnit det meningsfullt att fullt ut skilja på fysiska och emotionella övergrepp trots att mer vetenskapliga försök har gjorts i den riktningen för att reda ut vanvårdsbegreppet. Tanken är att alla övergrepp, fysiska och sexuella innehåller komponenter av emotionella kränkningar och övergrepp.

Att försöka skilja ut vilka slags gränsöverskridanden som är renodlat emotionella respektive fysiska/sexuella är inte meningsfullt inom ramen för utredningens uppdrag. En rimlig tanke är dock att en viss typ kränkningar kan beskrivas och uppfattas huvudsakligen på en känslomässig nivå. För att tillgodose behovet av att kunna kategorisera också denna typ av kränkningar återfinns rubriken ”kränkning av gränser och integritet” under kategorin ”Fysiskt/emotionella övergrepp”. Att till exempel bli kallad ”horunge”, att bli negativt särbehandlad i förhållande till biologiska barn, att få sina brev och dagböcker genomgångna och lästa faller under denna kategori.

Efter figur 1 följer en summarisk genomgång av rubrikerna i databasen över vanvård med exempel på de olika vanvårdskategorier som återfinns under respektive rubrik.

17 Över 1 000 personer hade anmält sig till intervju när tiden för anmälan gick ut. Denna del-rapport bygger på 404 intervjuer

5.5.1 Övergrepp och försummelse – definitioner

Här redovisas de resonemang som utgör bakgrunden till de definitioner av vanvård som utredningen använder sig av. Dessa definitioner återfinns i det följande.

Försummelse

Försummelse handlar i denna utredning dels om vårdnadshavarnas försummelser, dels om den försummelse myndigheterna gör sig skyldig till, i form av bristfälliga utredningar, utebliven tillsyn etc. Myndighetsförsummelse redovisas dock på annat håll, se kapitlet ”Tillsyn och övrigt agerande från stat och kommun”.

I redovisningen av vanvård i form av försummelse skiljer vi på otillräcklig omvårdnad och otillräcklig tillsyn av fosterföräldrar och institutionsperson och otillräcklig skolgång. Med otillräcklig omvårdnad avses sådant som fosterföräldrarna eller institutionspersonalen främst ansvarar för; att exempelvis inte ha fått medicin eller läkarvård vid sjukdom, inte ha fått gå till tandläkaren, inte haft tillgång till tvål och tandborste, inte kunnat äta sig mätt, fått gå i omoderna, trasiga, för kalla kläder, inte haft egen säng, etc.

Med otillräcklig tillsyn avses att de som är satta att vårda barnet inte har haft uppsikt; barnet har fått visats i farliga miljöer, haft tillgång till alkohol och narkotika i placeringen, varit utsatt för mobbning och pennalism av andra barn, kunnat avvika i perioder utan att någon brytt sig, etc.

Otillräcklig skolgång innebär till exempel att barnet inte kunnat fullgöra obligatorisk skola, nekats fortsatta studier efter folkskola/grundskola, inte fått stöd och hjälp med att sköta skolarbetet. Möjlighet att registrera otillräcklig skolgång på grund av skador/blåmärken till följd av misshandel finns också. Undermålig kvalitet på den undervisning som ibland bedrevs i skolor knutna till olika institutioner finns även som vanvårdskategori under denna rubrik.

Definition försummelse

Intervjupersonernas beskrivningar av eftersatt skolgång samt vårdnadshavares, underlåtenhet/oförmåga/ovilja att tillgodose barnets grundläggande behov, att garantera och befrämja barnets trygghet, säkerhet och utveckling i psykologiskt, medicinskt, socialt och fysiskt avseende.

Fysiskt våld med och utan tillhygge

Berättelser om avsiktligt fysiskt våld som riktats mot barnets kropp har delats in i två kategorier, fysiskt våld med tillhygge och övrigt fysiskt våld.

Om våldet utövades med tillhygge har det i databasen registrerats att barnet har var varit utsatt för avsiktligt våld mot kroppen, vilket slags tillhygge förövaren använt sig av om och mot vilken del av kroppen våldet har riktats och hur ofta detta har skett och vem som utövat våldet.

Anledningen till denna förhållandevis höga detaljeringsgrad har att göra med att vi tycker att det är angeläget att redovisa den mängd olika tillhyggen som förekommit i intervjupersonernas berättelser. Att ange specifikt vilka olika tillhyggen som använts berättar något om skillnaderna mellan olika barns utsatthet. Det innebär väsentliga skillnader för ett enskilt barn att vid ett tillfälle få ett slag över handen med en disktrasa jämfört med att regelbundet bli stucken i handen med synålar eller varje vecka under en sommar bli slagen över ryggen med en kratta eller skjuten efter med hagelgevär. Under övrigt fysiskt våld redovisas avsiktligt våld mot barnets kropp som utövats utan tillhygge.

Definition fysiskt våld med tillhygge

Intervjupersonernas beskrivning av avsiktligt våld riktat mot barnets kropp där förövaren antingen höll i det tillhygge som användes för att utöva våldet, kastade föremål mot barnet, band barnet eller besköt barnet.

Definition övrigt fysiskt våld

Intervjupersonernas beskrivning av avsiktligt våld riktat mot barnets kropp utan tillhygge som kunde innebära: slagen med öppen eller knuten hand, sparkad/trampad/knäad, knuffad/kastad, skakad/fasthållen, nedtryckt, lyft/dragen, skallad, nypt, bespottad, kvävd, bränd, dränkt, skållad, kyld, biten, urinerad på, riven, skrubbad blodig.

Barn jagad med bil, hund som hetsades mot barn, barn som tvingades skada sig själv med exempelvis rakblad, är gränsfall men betraktas inte i detta sammanhang som våld med tillhygge och faller således under denna kategori, övrigt fysiskt våld.

Hot/hotfulla situationer

Hot om våld, med eller utan åtbörder och åthävor i form av knutna nävar, knivar eller skjutvapen, är exempel på den typ av vanvård som hänförs till denna rubrik. Hot innebär även intervjupersonernas beskrivningar av situationer där hot ”legat i luften”, i form av stämningar, blickar, tonlägen. Att bli vittne till hur andra barn misshandlas kan också ha uppfattats som hot. Hit räknas även hot om eller försök till kastrering/sterilisering, hot om att bli ivägskickad, religiöst färgade hot samt hot i samband med tillsynsbesök. ”Ignorerad rädsla” registreras också som hotfull situation.

Definition hot/hotfulla situationer

Situationer under placeringsperioden, händelser, stämningar och hotelser, uttalade eller outtalade, där intervjupersonerna beskriver hur de som barn upplevt stark rädsla, oro eller förvirring.

Utnyttjad i arbete

Under denna rubrik registreras de rapporter om vanvård som inneburit för hårt arbete i förhållande till barnets ålder eller som haft menligt inflytande på barnets hälsa och utveckling, möjligheter till fritid, lek och umgänge med kamrater, samt varit förödande för barnets möjligheter att delta i skolarbete på grundläggande nivå och/eller hindrat barnets möjligheter till studier på högre nivåer.

När det gäller utnyttjad i arbete registreras utnyttjad i hårt arbete som vanvård om intervjupersonen själv tar upp det. Beskrivs arbetet av intervjupersonen som i någon mening ”normalt” något som ”alla” barn förväntades utföra vid den tidpunkten, i det grannskapet, registreras det inte som vanvård.

Särskild uppmärksamhet har vid intervjuerna fästs vid eventuell särbehandling, om det endast var de placerade barnen, någon eller några av dessa som förväntades arbeta. Eventuellt hamnar sådan typ av vanvård under ”integritetskränkning, särbehandling och orättvisor.”

Definition utnyttjad i arbete

Intervjupersonernas beskrivning av hur de som barn dagligen utnyttjades i hårt/tungt arbete i exempelvis jordbruk, skogsbruk, hushållsarbete eller annan verksamhet, på ett sådant sätt att det hade menlig inverkan på barnets hälsa, utveckling och skolarbete.

Integritetskränkning, särbehandling och orättvisor

Detta är en vanvårdskategori som omfattar intervjupersonernas berättelser om kränkningar, särbehandling och orättvisor. Det har för intervjupersonerna kunnat handla om att bli berövad sitt namn, inte få tala sitt språk, bli påtvingad religiös eller politisk uppfattning. Att inte få äta med resten av familjen, att bli uppställd på led för att mönstras av blivande fosterföräldrar hör till sådant som registrerats här.

Att ha varit utsatt för nedsättande tillmälen, ”horunge”, ”missfoster”, ”pissruska”, etc., registreras noggrant och på hög detaljnivå. Vi anser att rapporterna om ett sådant språkbruk föremedlar omedelbara och effektiva bilder av den utsatthet utredningen fått i uppdrag att beskriva.

Denna kategori rymmer även berättelser om barn som berövats ägodelar, fått sina kontakter med omvärlden kontrollerade och socialt isolerats.

Även ”bevittnat våld mellan närstående”, registreras här trots att det rör sig om en form av traumatisk exponering som uppmärksammats först under senare år.

Att definiera en så vid och mångtydig kategori som Integritetskränkning, särbehandling och orättvisor som omfattar så många individer och till så stor del bygger på subjektiva upplevelser och tolkningar, förutsätter att begreppen bryts ned och operationaliseras. Definitionen utgörs av 11 sådana nedbrutna och operationaliserade underkategorier.

Definition integritetskränkning, särbehandling och orättvisor

Intervjupersonernas beskrivningar av att ha varit utsatt för något av följande.

Sexuella övergrepp

På samma sätt och med samma motivering som när det gäller fysiskt våld finns det i denna kategori möjligheter att beskriva övergreppen på en förhållandevis hög detaljnivå. Det föreligger stora skillnader i ett barns upplevelse av att vid ett tillfälle ha blivit kramad på ena bröstet av en fosterhemsinspektör och att ha varit utsatt för regelbundna anala, genitala eller orala penetreringar under en tioårsperiod av sin fosterfar. I detta sammanhang har vi inte värderat eller rangordnat betydelsen för den enskilde eller skador kopplade till olika typer av sexuella övergrepp.

I den mån sexuell exploatering av barn och unga i kommersiella och liknande sammanhang har rapporterats, har sådant förts till denna kategori. Det kan ha handlat om att engagera barn och unga i aktiviteter med avsikt att framställa barnpornografi, bedriva barn-prostitution eller ”erbjuda” barnet till flera förövare.

Definition sexuella övergrepp

Intervjupersonernas beskrivningar av handlingar eller situationer med sexuell innebörd där en vuxen eller ung person utnyttjade dem som barn för att tillfredsställa egna sexuella eller andra behov.

Sexuella övergrepp kan delas in i två olika typer:

Tvång, regler och straff

Under denna kategori redovisas vanvård som har att göra med rutiner och regler för barnets uppförande som beskrivits som i fysisk och/eller psykisk mening, skadliga.

Fysisk och/eller psykisk skadliga är vår sammanfattning av placeringsperiodens regler/tvång och straff som har beskrivits som ohälsosamma, livsfarliga, skrämmande, smärtsamma, kränkande, orättvisa, inkonsekventa, obefogade, obegripliga, absurda och bisarra.

Det har kunnat handla om sådana vardagsregler som att; inte få äta med resten av familjen, inte få vistas inomhus före klockan fem, inte få använda elektriskt ljus vid läxläsning. Också olika straff som intervjupersonerna har uppfattat som orimliga även om de inte direkt varit kopplade till fysiskt våld redovisas här, exempelvis; utelåsning, inlåsning, sova i ladugården och indragna matportioner.

Till denna rubrik har också hänförts en typ av bisarrt tvång och absurda regler som för tankarna till psykisk ohälsa hos dem som utövar det, exempelvis extrem kontroll av kroppsfunktioner som; varit förbjuden att blinka, andas, urinera, dricka vatten, inte spola innan fostermodern kontrollerat avföringen, stå och sova, bara titta rakt fram, tvingats äta annat än mat eller otjänlig föda. I anslutning till den typ av bisarrt tvång det här är frågan om, att äta annat än mat/otjänlig föda ges också möjlighet att exakt registrera vad det intervjupersonerna berättar att de som barn blev tvingade att äta, exempelvis renträck, egna uppkastningar, mögligt bröd, djurfoder.

Kategorin ”bisarrt tvång” skiljer sig från övriga kategorier i så motto att det är en vanvårdskategori som inte i första hand är värderad och definierad av intervjupersonerna, utan av oss i samråd med psykologisk och psykiatrisk expertis. Ett samlingsbegrepp:, ”bisarr vanvård”, har införts som ett försök att definiera den här typen av upplevelser. För en mer utförlig diskussion, se kapitlet Försummelse och övergrepp – resultat, avsnitt Fysiskt och/eller psykiskt skadliga tvång/regler/straff.

En sammanfattning av resonemanget ovan innebär följande definition:

Definition fysiskt och/eller psykiskt skadligt tvång, regler och straff

Uttalad eller outtalad ordning för barnets beteende/uppförande och dagliga livsföring som av IP beskrivits som fysiskt och/eller psykiskt skadlig, eventuellt åtföljda av bestraffningar som av IP beskrivits som psykisk och/eller fysiskt skadliga.

18 Fackuttryck för ”smygtittning”/fönstertittning.