När man säger juridik tänker många nog framför allt på straffrätt, alltså det som man är van att se i filmer, och där domstolen har att ta ställning till huruvida en eller flera personer är skyldiga eller oskyldiga till ett specifikt brott. Straffrätt utgör dock en ganska liten del av den samlade lagtexten i de flesta länder. Så är det i Sverige, där straffrätten framför allt finns kodifierad i brottsbalken i lagboken, samt i olika speciallagar, som 1968 års narkotikastrafflag.

De flesta lagar rör istället relationer och förehavanden mellan människor. Det finns lagar som avgör hur ett arv ska fördelas, och dessa lagar gör att ett arv inte helt och hållet kan testamenteras till någon annan än den avlidnes barn eller barnbarn. Med ett samlingsnamn kallas denna typ av lagar för familjerätt, och inom denna kategori ryms bl.a. äktenskapsbalken och föräldrabalken.

En gång i tiden var de svenska lagarna snyggt och prydligt inordnade i balkar och rättsområden som reglerade livets olika områden. Med tiden har dock så många olika speciallagar stiftats att det numera är svårt att hålla någon enkel ordning över dem. Därför kan det ibland vara oklart till vilket område en lag hör. Ett exempel är arvsrätten, som ibland räknas till familjerätten, och ibland inte gör det.

Sambolagen

Ett exempel på en sådan nytillkommen lag är sambolagen. Den instiftades 1987 och är i mycket modellerad på äktenskapsbalken. Därför stipulerar lagen att sambors gemensamma bostad, samt möbler, hushållsmaskiner och annat bohag som ha anskaffats för att användas gemensamt också är gemensam egendom. Denna egendom ska delas upp om bodelning sker, och om parterna önskar undvika att så sker kan de skriva ett samboavtal, där de nedtecknar vilken egendom som inte ska vara gemensam och därför undantas från bodelningen. En bil eller något annat som har förvärvats för att användas på fritiden undantas också vid en bodelning.